AllBright möter: Farid Nolen

Farid Nolen studerade till ingenjör på Chalmers och hade sikte på att göra något prestigefyllt. En bit in i utbildningen blev han varse om att Angeredsgymnasiet skulle lägga ner Naturvetarprogrammet i brist på sökande elever. Farid och hans kompisar besökte skolan, erbjöd mentorskap, och fick en majoritet av eleverna till att läsa matte på fritiden. Mentorskapsprogrammet Intize föddes och några år senare Mathivation som visar att matteintresset bland unga är stort – för stort. Vi träffade Farid för att prata matte, prioriteringen av barn, lärarstatus, ledarskap och hur vi kan skapa en bättre skola.

Du har beskrivits som en mattemissionär, vad gör en sådan?

-Jag gillar egentligen inte termen mattemissionär, det är inte det som det handlar om.

Okej, vad skulle du säga att det handlar om?

-Det handlar om att prioriteringen av barn i samhället är ohållbart låg. Ett seriöst samhälle släpper inte greppet om nästa generation. I en blomstrande civilisation sätter vi barnen högst på agendan. Det är endast en självutplånande civilisation som försummar barn och ungdomar. Den högsta statusen du kan få borde vara att få möjligheten att forma nästa generation.

Hur har du kommit fram till detta?

-När jag studerade på Chalmers hörde jag talas om Angeredsgymnasiet och att de skulle lägga ner hela NV-programmet. Ingen sökte. Jag och några kompisar tänkte att vafan är det som händer och bestämde oss för att åka dit och snacka med dem.

Hur reagerade eleverna när ni kom dit?

-När vi kom in i klassrummet, och var taggade på att inspirera, möttes vi av ett klassrum där alla hade utländsk bakgrund. Jag har hängt på Chalmers och inte fattat hur segregerat det var. Det kommer upp en tjej till mig och ba: ”vem är du?” Jag svarade att vi kom från Chalmers. Hon ba: ”Chalmers? Fuck Chalmers!” Vi blev stumma och tänkte tough crowd. Men vi stannade kvar och förklarade syftet med andragradsekvationer och integraler. Många undrade varför man ska lära sig allt det och när man ska använda det.

Ja, varför ska man det egentligen?

-Matte kanske inte bara handlar om att du ska använda alla formler direkt i ditt liv. Den tillsynes meningslösa övningen på gymmet bygger ju upp muskler. Nyttan ligger i att du indirekt bygger upp muskler i processen. Matte funkar ungefär likadant. Det är som ett gym för att bygga upp muskler, fast i hjärnan. Du blir bättre på att tänka logiskt, upptäcka komplicerade mönster och samband och hantera stora och komplexa system av information. Ju mer matte du läser desto skarpare blir du på att analysera och dra generella slutsatser, vilket du har nytta av vare sig du är läkare som ska ställa en diagnos, eller bilmekaniker som ska felsöka en komponent, eller ingenjör som ska optimera schemaläggningen för ett flygbolag.

Har du alltid haft lätt för matte?

-Jag har varit ganska average och trodde aldrig att jag skulle klara av att bli ingenjör för jag såg inte mig själv som en sån där mattemänniska. Men jag har iransk bakgrund så ingenjör var lite av en självklarhet, du vet, bli något prestigefyllt. Men samtidigt var jag rädd för att misslyckas.

Finns det verkligen mattemänniskor?

-Nej. Egentligen är det bara en dålig ursäkt för lärare att slippa jobba. Tänk på gymmet igen, hur blir du starkare egentligen? Om 20 armhävningar är din gräns så måste du pusha dig själv till att göra 25. Det är de fem sista misslyckade armhävingarna som får dig att svettas och som gör ont. Det är tack vare det nya motståndet som du får nya muskler. När känner du samma motstånd i matten? Inte är det 1+1 som du förstår. Det är när du inte förstår som du blir frustrerad och svettas. Det är under den processen som du indirekt utvecklar ditt matematiska tänkande. Så matte handlar inte om att förstå, utan matte handlar om att inte förstå. De som blir bra på matte är de som är bra på att inte fatta helt enkelt. Och det är därför som eleverna kommer till oss, för att utmanas och växa.

-Forskning visar väldigt tydligt att träning är helt överlägset talang. Men det finns någon sorts mentalitet i samhället som går ut på att bejaka talang. Det är en helt värdelös inställning till livet, ansträngning borde belönas istället. Matte handlar inte om att mäta och bedöma din intelligens, matte handlar om att utmana och utveckla din intelligens.

Vad är då matte?

-Matematik handlar inte om att lära ut formler utan sammanhang. Det skulle vara lika meningslöst som att reducera musik till att endast lära ut namnen på noter och ackord. Matematik är den renaste formen av abstrakt konst, det handlar om att utforska mönster och slipa sin förmåga att mäta, jämföra, analysera och generalisera. En population som har ett svagt matematiskt tänkande är en lättmanipulerad population som inte kan ifrågasätta och se igenom vilseledande statistik och argument. Att lära ut matematik handlar inte bara om att fostra en kultur av kreativitet, nyfikenhet och innovationskraft, utan även om att befästa ett självständigt tänkande som vår demokrati vilar på. Utifrån det borde vi fråga oss vilken kunskap, pedagogisk intuition och hängivenhet vi borde kräva av lärarna.

Behöver man ens läroböcker i matte?

-Det finns många lärare som inte använder läroböcker och det går mycket bättre för dem. Men vi har ett samhälle som är uppbyggt på att vi måste ha matte fast vi inte vet vad det är. Och även om vi har brist på lärare så kan vi inte säga att vissa skolor inte ska lära ut matte. Kompromissen blir att vi säger att matte bara är vissa övningar och eleverna ska ha vissa läroböcker. Vi har vattnat ur mattens kärna.   

Varför lyckas du inspirera eleverna till att vilja lära sig matte?

-Det jag har gjort med det här projektet är att få eleverna i direktkontakt med matematiska objekt och mönster och att de får leka och utforska själva. I klassen som vi träffade i Angered var det 12 av 19 elever som skrev upp sig för att få en mentor på fritiden att plugga matte med. De kom till Chalmers, bland annat hon som sa fuck Chalmers, utbrast efter två veckor: ”Chalmers asså, det är respekt!” Eleverna menade att de lärde sig mer av oss på två timmar än vad de lärt sig under hela terminen. Det är den effekten som Mathivation får.

-Vi märkte att det var lyckat och gick vidare till andra skolor. I nästa klass var det 23 av 25 som skrev upp sig och i nästa 29 av 32. Det var över 90 procent i varenda klass som ville ha en mattementor på fritiden. Jag kan inte tänka mig någon annan aktivitet som skulle engagera så många. Om du tar fotboll så är det ju inte 90 procent i en klass som spelar fotboll.

Det är fler killar som väljer matematiska inriktningar på universiteten, är killar generellt bättre på matte?

-Nej, det är skitsnack. Det är runt 60-70 procent tjejer som deltar i vårt projekt, särskilt när de innefattar mer ansvar och är mer krävande.

Det är människor med väldigt olika sociala bakgrunder som deltar i Mathivation. Hur har ni gått tillväga?

-Det vi gjorde var att vi bjöd in folk från olika delar av stan till Chalmers och gav dem mentorer. Så jag som student hade fyra elever som jag följde varje vecka. Vi byggde lojaliteten separat med de olika skolorna på Chalmers. Sen efter ett år utbildade vi dem som frivilligt ville gå vidare till att själva bli mentorer för elever på högstadiet. Vi drog till en av de sämsta skolorna i Sverige, Gårdstensskolan, 70 procent nådde inte målen och 10 procent hade IG i alla ämnen. Våra gymnasieelever gick själva in i klassrummen och erbjöd högstadieeleverna hjälp. På den skolan var det 80 av 88 elever som skrev upp sig. 80 av 88 elever på en högstadieskola som är en av de sämsta i Sverige! 

Intresset saknas verkligen inte.  

-Nej, intresset är för högt. Jag har varit i 52 städer i Sverige och eleverna flockas. I Växjö var det 30 procent av alla nior på Fagrabäckskolan som skrev upp sig på en 200-timmars kurs, ”Inte-Fatta-kursen”. De åkte två helger till Chalmers från Växjö för att plugga matte. Vadå, finns inte matte i Växjö eller? Nä, kanske inte just den matten.

Varför erbjuder ni inte detta till alla skolor?

-Tyvärr har vi för lite resurser för att hantera det här intresset. I höstas när jag föreläste för ett par tusen elever i Umeå vågade jag inte nämna för dem att det fanns möjlighet att vara med i ett projekt. Tänk om 1500 elever hade skrivit up sig. Det finns en anledning till varför många inte känner till de här projekten. vi pallar inte fler intresserade elever. Vi måste hålla en låg profil innan det blir kaos. Så jag hoppas att du inte gör den här intervjun sökbar på nätet. Om du kan censurera det för Umeå-borna är jag tacksam. Och om någon frågar, förneka allt du hört och fortsätt klaga på att det är elevernas motivation det är fel på. Annars måste vi ju göra riktiga förändringar och börja bemöta elevernas kunskapstörst, entreprenöriella ledarskap och sociala engagemang. Vem orkar det?

Det får mig naturligtvis att undra vad politikerna säger om det här?

-De vet inte vad de ska göra. När jag pratar med dem erkänner de att det är en myt att eleverna inte är intresserade. De vet att vi måste höja statusen på läraryrket, få in bättre lärare och få bättre kunskap och engagemang hos lärare. Men de vet inte hur de ska göra det. Eller så vet dem men vågar inte. Sen är det ju så att politiker bara är en grupp, såna här frågor kan inte att lösas av en enskild aktör utan måste lösas av många gemensamt och då måste alla släppa lite på sina agendor.

Så vad kan vi gemensamt göra?

-Vi måste höja nivån på lärarprogrammet så att det blir en av de svåraste och mest krävande utbildningarna. Ingen ska få undervisa förrän de har tagit minst en examen i ämnet. Det är ett enkelt sätt att säkerställa att läraren brinner för ämnet och kan ämnet, sen är det bara pedagogiken kvar. Att vara en bra pedagog handlar mycket mer om personlighet, att bry sig och ha rätt intuition, än att läsa massa teori i pedagogik och metoder i didaktik. Ingen ska ens få börja på lärarprogrammet om de inte intervjuats och kört testlektioner. Öka söktrycket och välj ledare och inte administratörer till att bli lärare. Öppna upp för att kombinera yrken. Låt lärare få jobba en termin eller deltid i näringslivet, och näringslivet kan göra samma sak och låta sina medarbetare få undervisa i perioder. Lärare behöver inte kontrolleras och detaljstyras så vi måste sluta mäta sönder systemet med procedurer och mått som hämmar mer än de tillför. Ge lärarna förtroende på riktigt genom att minimera nationella prov, betyg och krav på dokumentation. Och ge dem en egen fet budget. Det går inte att prata om lärarnas centrala roll i hela vårt samhälle utan att höja lönerna, hela den diskussionen är bara pinsam och skamlig.

-Sen borde alla riktiga ledare och förebilder i samhället vara mentorer till några ungdomar och regelbundet hålla frivilliga kurser för 40-50 elever och guida dem samt öppna upp dörrar för dem. Har du inte kontakt och relation så har du ingen lojalitet, ingen påverkan och inget inflytande. Sitter du bara och läser nästa trendanalys om dagens ungdomar så blir det inaktivt och passivt, du är inte aktivt där och formar. Vi har tappat greppet om nästa generation för att vi är så fokuserade på att tjäna våra cash och tänker att någon annan ska ta hand om barnen. Så agerar inte riktiga ledare.

Känner du till en inspirerande person som AllBright borde möta. Tipsa oss på: amanda@allbright.se