AllBright möter: Emad Zand

Emad Zand, idag 28 år, kom till Sverige som tvååring från Iran och fick tidigt uppleva hur han som ung invandrarare systematiskt möttes av låga förväntningar och fick kämpa i motvind. Efter fyra år på Handelshögskolan i Stockholm var Emad en av Sveriges mest meriterade unga ekonomer med flertalet stora affärspriser tilldelade från företag som Goldman Sachs, PWC och McKinsey & Co. Emad Zand är idag VD för cirka 80 anställda på vårdföretaget Avesina Hörsel. Bolaget har en stor mångfald och en majoritet kvinnor i ledningsgruppen. Vi träffade Emad och pratade diskriminering, utveckling och ledarskap.

I Avesinas ledningsgrupp är ni 2 män och 10 kvinnor, är ni ett jämställt företag med så många kvinnor i ledningen?

-Ja, för mig handlar jämställdhet om att alla, oavsett bakgrund, ska ha möjligheten att nå dit de vill – inte om att uppnå någon kvot. När vi har befordrat eller rekryterat så har de bästa kandidaterna varit just kvinnor.

-Jag tror att företag behöver måna om alla talanger man har i organisationen för att vara långsiktigt konkurrenskraftiga. Om man som företag diskriminerar kvinnor och invandrare så kommer det så småningom att visa sig negativt på sista raden.

Hur går ni tillväga när ni rekryterar till ledande befattningar?

-Vi rekryterar mycket internt och har valt att fokusera våra resurser på att utveckla vår personal vilket medför mycket coaching i arbetet. Sjukvårdspersonalens höga kliniska kompetens behöver kompletteras med företagsekonomi för att lyckas i en ledningsgrupp. Jag har en timmes coaching med varje person i vår ledningsgrupp, varje vecka. Det kan handla om allt från att göra excelmodeller och Powerpoints till att formulera och prioritera mål. Så en heldag i veckan lägger jag enbart på coaching. Det är viktigt att se varje individ och att ha ett mentorskap i organisationen.

Hur har du nått dessa insikter?

-Jag arbetade två år utomlands på konsultföretaget McKinsey & Co., och de har en stark mentorskapskultur. De har även en meritokratisk kultur där goda idéer premieras oberoende av vem som kommer med dem – kön och etnisk tillhörighet var helt irrelevant. Jag bär med mig mycket därifrån. Tyvärr ser jag att man i andra delar av näringslivet, många gånger omedvetet, rekryterar personer som är lika en själv, man ”safear”.

Hur kan företag undvika att hamna i den fällan?

-Ett, börja med att mäta resultat och inte tillvägagångssätt. Om du har anställda som behöver gå klockan 16:00 för att hämta barnen på dagis så ska det vara okej så länge de levererar. Och två, skapa tydliga och välstrukturerade mål för att kunna mäta resultat – skär bort så mycket av politiken som möjligt. Lägg tid på att jobba med medarbetarna en mot en för att få bättre fingertoppskänsla av deras styrkor och svagheter. Då kan du coacha och bedöma dem på bästa sätt. Och tre, skapa bra och tydliga värderingar och kommunicera ut dem och referera till dem ofta.

-Med dessa tre punkter på plats kan man rekrytera internt på rättvisa grunder.

Hur grundades Avesina?

-Avesina grundades ur en vilja att skapa förutsättningar för vård med patienten i fokus. Min mamma, Shori Zand, grundade företaget efter att ha kommit till Sverige som 25-åring från Iran. Direkt efter ankomsten började hon läsa svenska för att sedan studera vidare till sjuksköterska. Hon hade förvisso en skolsköterskeutbildning från Iran men den var inte godkänd i Sverige så hon fick läsa om allting. När hon sen började arbeta som sjuksköterska jobbade hon stenhårt men fick inte fast jobb. Shori vidareutbildade sig till barnmorska då det var ett bristyrke som hon hoppades kunde ge henne en fast tjänst. Väl som barnmorska fanns det fortfarande inga fasta tjänster för en engagerad Shori Zand. Anledningen bakom fick hon tillslut reda på; hon saknade den kulturella kompetensen – den som sades behövas för att vårda svenska kvinnor under graviditeten. Det var förstås ett dråpslag. Men min mamma är av den karaktären att det inte finns några problem utan bara utmaningar, så hon tänkte att eftersom hon ansågs vara genetiskt defekt så var det bättre att hon startade eget. Haha!

Och då startade hon Avesina?

-Nej riktigt så enkelt var det inte. Hennes första idé gick ut på att starta en mellanvårdsenhet för äldre som var för friska för sjukhussäng men för sjuka för äldrevården eller hemmet. Hon presenterade förslaget för kommunen som tyckte att det var en fantastisk idé. Kommunen valde dock att genomföra idén själva och lät inte mamma vara med och driva projektet.

-Hennes nästa idé bottnade i att om hon inte ansågs vara tillräckligt kulturellt kompetent för att vårda svenska gravida kvinnor, då kan hon dra nytta av sin bakgrund och vårda invandrarkvinnor som inte känner sig hemma med svenska vårdgivare. Hon tog fram ett koncept som gick ut på att invandrarkvinnor behövde en egen barnmorskemottagning. Det resulterade i att Shori fick starta en egen barnmorskemottagning med ansvar för ungefär 200-300 invandrarkvinnor i Linköping. Vi belånade hus och hem och flyttade ut de bästa möblerna vi hade till den här mottagningen. Vi tömde halva huset. Första månaderna var det svårt, men efter ett tag började tidboken fyllas på med kvinnor från olika områden och bakgrund.

Hur gammal var du då?

-Det var år 2000 så jag var 14.

Var du involverad i företaget redan från starten?

-Japp, jag och min bror var med och hjälpte till och delade ut flyers, städade, skruvade ihop skrivbord, bytte glödlampor, vi gjorde sånt som man kan hjälpa till med när man är 14. Det var jättekul! Ansvaret växte successivt från flyers till ansvar för finansiella modelleringar i mångmiljonupphandlingar som drev bolaget framåt.

-Jag spenderade kvällar och helger med finansiell planering och modellering under hela studieperioden på Handelshögskolan. Och efter en karriär utomlands som managementkonsult, ombads jag att komma hem och ta över det operationella ansvaret.

Har du alltid haft lätt för dig i skolan?

-Nej, jag var ganska stökig i yngre dar och blev hotad med att få gå specialklass för att jag inte drog jämt med vissa lärare som av någon konstig anledning förutbestämt att det skulle gå dåligt för mig i livet. Som tonåring reagerade jag på detta genom att vara kaxig och stökig – vilket inte direkt underlättade situationen.

-Jag var tidvis arg och frustrerad, kände att de försökte ta ifrån mig min självkänsla. Hur kan man säga åt en ung person att de inte ska förvänta sig att komma någonvart i livet? Som tur var hade jag en stark moralisk kompass hemifrån. ”Om du busar runt kommer du inte komma någonstans i Sverige” var mina föräldrars tydliga budskap. De lärde mig att för att nå dit man vill måste man satsa på skolan och jobba väldigt hårt – inte vara den som skriker högst.

Tror du att unga som stökar på idag skulle må bättre om föräldrarna var hemma och ägnade dem mer tid?

-Nej, jag tror att det är viktigare att unga har föräldrar som arbetar och inspirerar sina barn istället. Mina föräldrars, speciellt min mors, resa gav mig hopp om att Sverige verkligen är möjligheternas land.

Vilka tips vill du ge till ungdomar idag?

-Låt ingen annan än du själv säga åt dig vad du kan eller inte kan göra med ditt liv. Sverige är en av de få länderna där man har fantastiska möjligheter oavsett om man är etnisk svensk eller ej och det är fullt med underbara människor som vill väl. Med det sagt så är det upp till dig att faktiskt lägga in timmarna, jobba hårt och ta dig fram i livet. Det är inte din lärares, tränares eller någon annans ansvar att se till att du lyckas i livet – det är ditt.

Vill du ha barn?

-Absolut.

Kommer du och din partner att dela på föräldraledigheten?

-Det är viktigare för mig att vara en bra pappa än att vara en bra företagsledare. Jag kommer göra allt för att kunna vara med mina barn så mycket som möjligt.

Vissa unga män i karriären tycker att det är jobbigt att be chefen om pappaledighet, vad säger du till dem?

-Förlåt men jag köper inte det där. Om man väljer bort tid med sitt barn för att undvika dålig stämning med chefen så är ens barn per definition inte tillräckligt viktiga för en – låter mer som en undanflykt.

Vad skulle du säga är din främsta drivkraft som du vill dela med dig av till andra?

-Jag drivs av en stark ansvarskänsla. Jag har haft mycket tur i mitt liv och är väldigt tacksam för det, men med det sagt känner jag att det följer ett stort ansvar att förvalta det på ett bra sätt.

Känner du till en inspirerande person som AllBright borde möta. Tipsa oss på: amanda@allbright.se