AllBright möter: Milad Mohammadi

Juridikexamen, politisk kandidatexamen, projektledare på Fryshuset, föreläsare, en av initiativtagarna till Soppkök Stockholm, krönikör och bloggare på Nyheter24. 23-åriga Milad Mohammadi är i full gång med att slå världen med häpnad! Vi på AllBright vill att alla, ALLA, ska lyssna på Milad som kan konsten att inspirera utan dess like. Vi intervjuade Milad efter en av hans föreläsningar på Husby ungdomsgård i Stockholm.

Förutom det som kommer att nämnas i ingressen, vad mer bör man känna till om Milad Mohammadi?

- Att Milad Mohammadi idag är motsatsen till vad han var när han växte upp. Jag var blyg, överviktig och ensam när jag var liten. Min pappa slutade fungera som en pappa och jag levde ett destruktivt liv. Eller kanske inte ett destruktivt liv men ett depressivt. Jag tänkte helt klart för mycket på hur vida jag var värd att leva eller om den här planeten var en plats för mig. Jag lekte knappt. Barn ska egentligen inte sitta och filosofera så mycket.

Berätta om din bakgrund

- Jag är född i Iran men kom tillsammans med min familj till Sverige under 90-talet. Min pappa arbetade tidigare som ingenjör och mamma som ekonom.

Har de arbeten som är relaterade till deras utbildningar nu i Sverige?

- Nej.

Vad beror det på?

- När man kommer till Sverige som lite äldre då är det svårt. Ens utbildningen legitimeras inte. Inte heller får man CSN för att man är för gammal. Och sen när man får barn då måste man försörja dem. Min mamma och pappa hade inget val, de var tvungna att arbeta med något för att få resurser och tjäna pengar så att jag skulle ha ett bättre liv. Tyvärr tog man inte vara på deras potential och nu är de bägge sjukskrivna. De har gett så mycket men nu har de börjat tappa förtroendet för Sverige. Det är synd. Man blir ledsen. Men de ser glädjen i mig, dubbel examen du vet. Det har gett mig en drivkraft.

Idag personifierar du ett bra självförtroende. Hur har du lyckats uppnå det?

- Jag har satsat väldigt hårt på att stärka mig själv som människa. Istället för att samla på sig en massa meriter satsar jag på att vara en fantastisk människa. Med det förhållningssättet så har jag kanske tagit en väg som många inspireras av eller som många undrar hur den ens är möjligt.

- Som barn ägnade jag som sagt mycket tid åt att tänka på vilken typ av människa jag ville vara. Och när jag visste vem jag var då visste jag vart jag skulle. När jag väl började på juristprogrammet då var jag lite mer medveten än de flesta andra. Vi var alla i samma ålder men jag kände att jag fattade människan bättre.

Varför valde du att läsa just juridik och politik?

- Man vet aldrig vad man vill bli men jag hade en bild av mig själv som ledare och jag visste att många som har förändrat världen de har liksom inte ”klättrat upp” och förändrat världen utan de har gjort sin grej. Många världsförändrande, tyvärr bara män som uppmärksammats då, som Gandhi, Nelson Mandela, Martin Luther King, och om man vill vara krass Obama också – de har juristexamen. Jag fattade att det var en grej och förmodligen det bästa jag kunde ha på pappret. Så jag läste dels för kompetensens skull men också för att det skulle se bra ut på pappret. Med mitt utseende och med mitt namn då måste jag ha bagage och belägg för det jag säger. Det är tyvärr så samhället fungerar så på tre och ett halvt år tog jag två examina. Jag kämpade hårt.

Själv var jag nästan den enda med en annan hudfärg än vit som läste på Ekonomprogrammet. Varför är det så?

- Det var lika på juristprogrammet, det var väldigt få med utländsk bakgrund men det fanns några. Det är en väldigt homogen grupp som läser och det är för att det är så distanserat för människor med annan bakgrund. Folk lever i en dvala. Till och med dem som lever i orättvisor. När jag var som mest deprimerad så kände jag att antingen dödar jag mig själv eller så gör jag någonting åt det. Inga mellanting, man kan inte leva så här. Jag tror att många ungdomar behöver gå igenom det här för att bli taggade. Många med annan bakgrund som kommer in på utbildningar har haft förutsättningarna. De har haft akademiker till föräldrar, de har varit på rätt plats och det är inget fel med det men jag vill se tjejerna och killarna här ute i Husby, Rinkeby och Tensta på universitetsprogrammen.

Varför väljer inte fler jurister och ekonomer att engagera sig i samhällsförbättrande verksamheter?

- Vad som händer är att många går in med synsättet och viljan att förändra världen men de indoktrineras i en viss riktning i utbildningen tyvärr. Jag märkte att flera från juristprogrammet började skala bort sig själva. Man brukar skämta om att under termin sex då börjar man klä sig som en jurist och det stämmer. Det är inget fel på att vara jurist men flera saknar passion. Du väljer tillexempel affärsjuridik på grund av påtryckningar, livsstilen, pengarna, Stureplan. Jag har själv haft stunder då jag har trott att det kommer att gå åt helvete för mig men nu har jag börjat fatta att jag har tagit en plats som det finns en avsaknad för.

Nu när du ändå är utbildad jurist vill du inte bedriva mer juridiskt arbete då?

- Nej, när jag pluggade och såg mig själv i spegeln så hade jag en vision att jag skulle stå framför människor som någon form av ledare som kan få människor att vara bättre. Det är det som har drivit mig i den riktningen där jag är idag. Och nu gör jag större inverkan än många andra som har tagit juristexamen. Jag når ut mycket mer, jag träffa fler människor och jag lär mig mycket mer om verkligheten och livet. Det är guld värt och jag är sjukt tacksam över de möjligheterna jag fått.

Men vill du inte visa för ungdomarna i förorten att det går. Att det är möjligt att som invandrare ta plats bland juristerna och politikerna?

- Jag har tänkt på det länge och det är en balansgång. Jag vill synas och jag kommer säkert att hamna bland några toppar förr eller senare men först vill jag ha en fot i verklighetens värld. Jag vill vara en närvarande förebild som unga människor kan se. Många unga människors förebilder är så distanserade och allt utgår ifrån prestationen istället för relationen. Du vet Zlatan, den bästa. Det är det man ser upp till och inte att han är en fantastisk människa. Jag ville bli en förebild åt andra hållet.

- Jag trodde inte att jag skulle kunna påverka förortens ungdomar eftersom jag inte var stökig när jag var liten. Men det visade sig att jag kan nå ut genom att vara duktig också. Det är väldigt intressant och det behövs, det råder en avsaknad av den typen av förebilder.

Är det bara upp till unga att förändra samhället eller vad kan samhällets äldre göra?

- Det är det som är grejen, man kan lära dem, man kan läxa upp dem och man kan slå dem med häpnad. Dags att vakna! Det är ni som sitter på de största resurserna i samhället. Stor arbetslöshet. Stor diskriminering. Stor marginalisering osv. Däremot är det väldigt svårt att lära gamla hundar att sitta. Och den förändringen kanske tar för lång tid eller är för abstrakt så därför har jag har valt att fokusera på unga – de som diskrimineras och är utanför. Jag känner att jag har en plikt att lyfta upp dem. Därför har det blivit mindre av att jag läxar upp dem som sitter på toppen men ibland så dödar jag även näringslivet upp och ner med mina föreläsningar.

Vad tjänar vi på att ha ett näringsliv präglat av mångfald och jämställdhet?

- Klassklyftorna skulle minska. Marginaliseringen skulle minska. Det skulle bli någon form av hopp. Folk med annan bakgrund skulle titta gott på Sverige och arbetsgivare. Om företagsledare skulle börja tänka om så skulle det kunna hända mycket. Offentlig sektor har ju egentligen inte så mycket makt men det har ledningar och styrelser så som näringslivet ser ut idag.

- Företagstoppar är lite tuffa för att det är svårt att nå dem men när man väl är på plats då är det ganska enkelt. Där har utbildningen blivit ett verktyg. Dels för kompetensens skull men det blir också ett verktyg för självförtroendet. På universitetet så handlar inte det mesta av det jag har lärt mig om själva kunskapen. Det handlar mer om allt som kommer av att man studerar; stresshanteringen, sociala samspel, att inte indoktrineras i mönster osv. Själva informationen den går in till tentan och ut därefter.

Kommer vi någonsin att uppnå ett näringsliv som präglas av mångfald och jämställdhet på alla nivåer?

- Det kommer ta ett tag. Ett fett långt tag. Man kan undra om det faktiskt krävs ett generationsskifte eller om det går att förändra innan vi är döda? Man vill få dem som bestämmer att inse nyttan med blandade grupper. Ledare på företag kommer inte förändra sig om de inte får verkliga incitament till att förändra. Det är den största utmaningen eftersom företag ska tjäna pengar. Om företag går bra och man tjänar fett med pengar, vilka incitament ska då få dem att testa något annorlunda? Frågan är då om man ska fokusera på att prata om att det är lönsamt att anställa invandrare och kvinnor? Eller om man ska fokusera på att lära dem om vad som är rätt i ett samhälle? Att tala om lönsamhet kan vara ett första steg men ska man tänka långsiktigt så handlar en attitydförändring om att förändra ett medvetande. Och det handlar inte bara om näringslivet utan om hela befolkningen eftersom diskriminering sker överallt.

Har du själv varit utsatt för diskriminering i skolan, på arbetet eller privat?

- Ja, rakt av och då är jag ändå den som är bra på att forma verkligheten runtomkring mig. Det kan visserligen vara svårt att säga om det är rasism eller om det bara är att de inte gillar mig på grund av min personlighet men jag blev tillexempel inte kallad på intervju när jag sökte en praktik på regeringskansliet i mitt riktiga namn. När jag sen bytte namn på min ansökan; ja då blev jag kallad.

- Sen så är jag är lätt den som umgås mest med ungdomar samtidigt som jag sysslar med ungdomspolitik. Men av någon anledning fick jag inte ens komma på intervju när det handlade om att representera Sverige i FN i ungdomsfrågor. Ey, med mina meriter! Det är något som inte stämmer.

- Man känner av diskriminering och det är därför jag går min egen väg och slipper känna det där att människor har makt att slå ned mig.

Vilka tre tips kan du ge till företagsledare på hur man kan främja mångfald och jämställdhet?

- Satsa mer pengar. Om de hade obegränsat med resurser så skulle de säkert tänka mer på rättvisa men nu när de har lönsamhet i beaktande så prioriterar de bort det. Om jag ska vara helt ärlig så går det inte att ge företagsledare tre tips. Det räcker inte. Företagsledare är inga onda människor men de är så indoktrinerade i sin omgivning, precis som du och jag är, så det blir svårt.

Utveckla annars kommer jag att bli mailbombad!

- Företagsledare har börjat på en viss utbildning, de hamnar i ett visst sammanhang, träffar samma typ av människor. Som jurister som alltid bara hänger med jurister. Det finns ingen anledning för dem att hoppa ur sitt sammanhang. Jag skulle vilja ta dem på en rundvandring och visa att det finns potential utanför deras bubbla. Chocka dem och visa dem verkligheten.

Vilka är dina tips till unga människor med utländsk bakgrund som vill ta sig fram i näringslivet?

1. Våga prova och starta upp saker, tidigt. Börja simpelt. De största inom näringslivet de började med att sälja någon kvast, någon tråd eller någon kanin du vet. Anders Wall började med att sälja kaniner och nu äger han alla fastigheter i hela Stockholm typ. Börja smått – det vill jag att unga ska förstå. Man behöver inte vänta tills man är vuxen utan man kan prova på.

2. Var normkritisk och gå din egen väg. Lyssna inte på folk. Eller jo, lyssna på folk men ta deras kritik med en nypa salt.

3. Ha ett överdrivet självförtroende. En inbillad tilltro hjälper dig att ta dig igenom misstagen.

Något som jag absolut inte får stryka i intervjun?

Ja, att människor måste ta hand om sig själva. Visst, kämpa för andra för man får så mycket tillbaka. Men framförallt, ta hand om dig själv och värna det du har närmast och ta inte människor för givet så som många människor tyvärr ofta gör när de jobbar hårt. Uppskatta småsakerna mer. Spendera tid med mamma, pappa, syrran och brorsan. Många människor bränner ut sig, även jag och jag kommer att göra det många gånger till men det är viktigt att kämpa med lycka och inte med frustration. Frustration är ett bränsle, en drivkraft, man är arg och kan åstadkomma mycket men det är också väldigt kortsiktigt och destruktivt. Det funkar inte att vara arg hela tiden. Jag går runt med ett leende och glimten i ögat och tycker att saker är orättvisa. Och jag är inte rädd för att skälla ut dig eller ge dig en örfil men jag satsar på att göra det med ett leende. Leendet behövs – det måste spridas.

Tack alla ni som har hört av er och tipsat om inspirerande personer som AllBright borde lyfta fram. Vi har nu en lång lista på människor som vi ser fram emot att möta 2013. Nu tar vi strax julledighet och hoppas att ni gör detsamma. Kom ihåg att följa oss på Facebook här, så ni inte går miste om inspiratörer, information och rapportsläpp!
Fortsätt tipsa om personer som arbetar för ett diversifierat näringsliv på: amanda@allbright.se

God jul!