AllBright möter: Cissi Elwin Frenkel

Vi på AllBright är övertygade om att information och inspiration kan bidra till ett mer diversifierat, lönsamt och välmående näringsliv. Därför kommer vi varje vecka fram till jul att presentera en inspirerande person som sticker ut och som vi alla borde låta oss inspireras lite extra av.

Denna vecka möter AllBright tidningen Chefs strålande VD/Chefredaktör, Cissi Elwin Frenkel. Cissi har mångårig erfarenhet av högre ledarskapspositioner på bland annat SVT, Icakuriren, Filminstitutet och nu på tidiningen Chef. Cissi är en av grundarna bakom det aktuella projektet Battle of the numbers som syftar till att skapa ett mer jämställt näringsliv. Vi ville veta allt om projektet men var som vanligt även nyfikna på upplevda jämställdhets-schismer. Vi träffande en mycket hes Cissi på Chefs mysiga kontor på Kungsholmen i Stockholm.

Vi är oerhört peppade på Battle of the numbers, berätta om projektet!

- Idén är att 10 storföretag, 10 VD:ar och 100 kvinnor gemensamt ska arbeta för att påskynda utvecklingen mot en jämn könsbalans i näringslivet. Vi vill göra Battle of the numbers till en stafett där förhoppningen är att fler företag så småningom ska ta vid och arbeta för att ta vara på den bästa kompetensen.

- Det finns just nu en stark efterfrågan på EU-nivå om att näringslivet ska engagera sig för jämställda arbetsplatser. Det är viktigt att också arbeta med attityder och utgå ifrån folks goda vilja och adressera en kraft som redan finns. Man får inte tro att de stora företagen är helt omedvetna för det är de inte. De jobbar jättemycket med de här frågorna och det finns också goda exempel där man ganska snabbt har kommit långt i jämställdhetsfrågorna.

Vilka är hjärnorna bakom projektet?

- Bakgrunden är att initiativtagare Eva Swartz och jag är gamla kompisar sen många år och vi har pratat om de här problemen massa gånger i olika sammanhang. Hon har varit lite av en informell mentor för mig och vi arbetade ihop på Svenska Filminstitutet. När jag slutade på Filminstitutet sa vi att: ”vi måste göra något åt den här låga kvinnorepresentationen”. Då hade vi hört talas om Sofia Falk som samordnade Nordic Future Forum där ungefär 150 kvinnliga chefer och ministrar deltog. När jag läste om det efteråt så tänkte jag att hon var jäkligt häftig och väldigt drivande. Vi träffades och det sa ”klick”. Det var så kul. Vi tre åt lunch på Rolfs kök och satt i säkert två timmar – allt bara stämde. Någon slängde ur sig något och ”wooof”, på den lunchen kom vi på hela projektet faktiskt.

Hur bestämde ni vilka företag som ni skulle arbeta med?

- Vi bestämde att vi skulle engagera stora företag för att projektet skulle få en rejäl impact. Sätter man snurr på företag som tillsammans har en halv miljon anställda, ja då händer det ju saker. Så vi googlade helt enkelt de tio största företagen och skrev direkt till deras VD:ar.

- När vi berättade om det sa folk: ”gud vilken bra idé, lycka till men ni kommer inte ens få träffa dem för de här VD:arna är så upptagna och jobbar massa. Inte heller kommer de att vilja skylta med att de inte har jämna ledningsgrupper.” Men det visade sig att företagen brottas enormt med de här frågorna och de vill förbättra sig. Sen tror jag också att de insåg att det medför ett visst branding-värde att vara med i projektet. Talent management är en av de viktigaste frågorna för företag i dag och det är svårare och svårare att hitta de bästa talangerna och dessutom attrahera dem. Värderingsfrågorna ÄR jättestarka hos unga i dag oavsett om man är kvinna eller man. Unga vill inte gå in i ett företag där de inte känner att de har möjlighet att utvecklas. Eller att man känner att det kommer att bli ett problem den dagen jag vill skaffa barn.

Vad kan ni lära företagen?

- Både jag och Eva har en lång chefserfarenhet och har själva upplevt att vara ensamma kvinnor i mansdominerade världar. Och Sofia har en väl utarbetad metod som hon har arbetat med gentemot unga talanger som ska ta nästa kliv och bli chefer. Hon har utbildat 3000 kvinnor som ska bli chefer. Det finns med andra ord en beprövad modell som vi nu kommer att applicera i ett annat sammanhang helt enkelt. Vi kommer att genomföra fyra workshops tillsammans med kvinnorna och deras ledningar. Det handlar inte om att kvinnorna behöver utbildning för att bli chefer för de har redan all kompetens de behöver. Utan vi adresserar dem istället som experter i egenskap av hur det är att vara minoritet och kvinna i de här organisationerna. Vad är det som hindrar kvinnorna från att ta ytterligare kliv?

- När vi  sedan gör slutevenemanget så kommer företagen att få redovisa vad de kommit fram till. Har de hittat någon blind fläck som de inte kände till? Har de lärt sig något av något annat företag? Och vilka erfarenheter har kvinnorna fått?

Vart kommer ditt engagemang ifrån?

- Jag tror att jag som många andra blev mer och mer medveten om jämställdhetsproblem när jag fick barn. Men som ung tjej kände jag faktiskt ofta att det snarare kunde vara en stor fördel att vara tjej. Jag jobbade på ungdomsavdelningen först på SVT och där kände jag inte av att det var så mycket problem, fast där var det iof mycket kvinnor. Vilket också är typiskt. På barn och ungdom jobbar det kvinnor men på tunga nyhetsredaktioner är det flest män. Hur som, då kände jag ändå inte av jämställdhetsproblem så mycket men sen när jag fick barn och anammade någon slags cementerad roll, då började jag inse att man tror att man är modern och jämställd – men det är man inte.  Fast mitt engagemang kommer nog mest utifrån att jag blir tokig på att jag ser så jäkla många bra tjejer men att de inte har en tillräckligt stor del av makten. Det är nog faktiskt mer det än egna upplevelser.

Men några upplevda jämställdhets-schismer har du säkert från ditt eget yrkesliv?

- Jo visst har jag några sådana i huvudet. Tillexempel när jag blev chefredaktör för Icakuriren och jag skulle prata inför styrelsen första gången. Då var det bara män i styrelsen. Jag vet inte varför men jag hade satt på mig min lilla dotters tröja med glitterhjärta på och satt upp håret i toffsar. Någonstans var det kanske en protest och en markering att så här kan man också se ut när man är chef och kvinna. Jag minns att jag befarade att jag kanske borde börja bära tweedkavaj och tweedkjol. Jag köpte väl till och med någon sådan men kände att nä, det bara sticks och så. Inge kul alls för det var ju inte jag. Haha!

- Sen var det en grej, precis när jag var ny på Filminstitutet, då filmrecensent Nils Petter Sundgren skulle läxa upp mig. Då blev jag faktiskt jävligt provocerad. Jag hade blivit tillfrågad om ett utlåtande gällande Collin Nutleys film Heartbreak Hotel. Jag svarade något i stil med att den vände sig till en publik som nästan inga filmer vände sig till vid den tidpunkten. Nämligen medelålders kvinnor. På den tiden gjordes det ganska många filmer gentemot unga människor, eller ganska manlig action, men få till just den här målgruppen. Jag sa att jag trodde att medelålders kvinnor är svältfödda på historier som handlar om dem och fick då höra från Nils Petter Sundgren att ”en VD som bara älskar Heartbreak Hotel inte kan någonting om film”. Att han drog den slutsatsen av den kommentaren var väldigt märklig och förminskande tycker jag.

- Man ska inte tro att kulturvärlden på något vis är härligt och befriat från den här typen av åsikter. Det finns mycket att hämta där också men det börjar bli bättre där med.

Har du haft några kvinnliga chefer som inspirerat dig?

- Ja, jag har haft många jäkligt häftiga kvinnliga chefer. Min första kvinnliga chef var en klassisk och legendarisk veckotidningschef som heter Gunni Widell, mormor till Amanda Schulman och Hanna Widell. Hon var ascool, kraftfull och visste allt. Det var liksom inget snack om hur ett omslag skulle se ut ”där tittar folk först, där ska det stå, där ska det vara en siffra och där ska det vara si och så”. Hon kom in som ett stort fartyg på redaktion; dramatisk, häftig och vacker. Det var min första chef i livet och hon har inspirerat mig jättemycket.

Varför har du själv blivit utsedd till chef?   

- Jag vet egentligen inte för jag är rädd för så mycket. Hypokondrisk, rädd för att dö, rädd för råttor och rädd för att flyga.

Men inte för att leda organisationer?

- Nej, det är som att jag får utlopp för någon modig sida där vilket egentligen är helt på tvärs med hur jag är i övrigt. Jag ser jobbet som något väldigt roligt och förverkligande. På SVT trivdes jag jättebra och trodde att jag skulle jobba där resten av mitt liv men så har jag blivit headhuntad och blivit så pass nyfiken att jag har bytt bransch och börjat om.

Är du utbildad journalist?

- Nej, jag har en tv-producent utbildning.

Du har aldrig känt att det hade varit bra att ha läst ekonomi som VD?

- Jo du, det har jag känt. Verkligen. Men som tur är jobbar jag med bra människor. Nu har jag lärt mig lite ekonomi med tiden men i början så kunde jag knappt skilja på lönelistan och budgeten.

Men ändå har du tackat ja?

- Ja jag måste nog vara lite korkad. Haha! Nä, men jag har alltid tänkt att det finns någon som är ekonomichef. Min erfarenhet kommer från journalistiskt innehåll och att kunna berätta en historia. Det är där jag har min kunskap och styrka. Nu har jag jobbat som VD under tolv år och har lärt mig allt som ingår genom erfarenhet. Jag tror egentligen att man lär sig bäst av att jobba praktiskt men har man ett papper på en utbildning så behöver man inte uppfinna allt själv förstås.

Vad kan ni som är ledare göra för att öka andelen kvinnliga chefer?

- Man ska se till att ha ett bra team som rekryterar och se till att vara minst två som faktiskt ser styrkor. Eva Swarts brukar säga det att hon kan sitta i rekryteringssammanhang med män som inte ser kvinnors styrkor medan hon faktiskt gör det och då är det viktigt att hon är där och påtalar dessa. Det är viktigt att de som gör rekryteringen är av en så bra mix att de kan se potentialen hos dem som de skall rekrytera.

Slutligen, vilka är dina bästa tips till kvinnor som vill göra karriär?

1. Skaffa en jämställd man. Inte en man som säger att han är jämställd utan välj en som är det på riktigt. Alla män säger att de är jämställda men det är dem inte. Se till att de visar det i handling och var noga med uppdelning. Att skaffa barn är ett gemensamt projekt, man ska dela på det.

2. Var realistisk på en intervju och säg vad du är bra på respektive mindre bra på. Men nedvärdera inte din kompetens. Sofia har sagt att män anställs på potential medan kvinnor anställs på kompetens de redan har bevisat.

3. Allt måste inte ske samtidigt. Och det här gäller både kvinnor och män. Folk som är mitt i småbarnstiden måste inte vara i sitt allra mest produktiva jag just då. Man kan topp-prestera på jobbet i olika perioder. Det behöver inte vara sådan panik och stress om båda föräldrarna väljer att dela och vara hemma.

4. Och sluta överprestera hela tiden. Våga fuska lite och glöm inte återhämtningen.

Nästa vecka möter AllBright Marita Svensson på Fiber Optic Valley som berättar om deras framgångsrika genusmedvetna ledarskapsprogram. Håll utkik på Facebook här!  

Känner du till någon som gör ett beundransvärt arbete för att uppnå diversifierade arbetsplatser och som bör lyftas fram? Tipsa oss på: amanda@allbright.se