Styrelser, ledningar, valberedningar. Börsbolag, advokatbyråer, riskkapitalister. Flera har fått stå till svars för likriktningen i chefsleden. Men den bransch som har allra störst inflytande på tillsättningen av maktposter har hittills undgått granskning. Det är hög tid att dra fram den osynliga makten ur garderoben: svensk rekryteringselit.

Oavsett om du vill nå ett toppjobb inom näringsliv, offentlig förvaltning eller ideell sektor, går vägen oftast via en rekryteringsfirma. Executive Search-firmorna, som de också kallas, är en liten klick bolag som många i karriären har anledning att hålla sig väl med. Finns du inte på rekryterarnas listor är möjligheten avancemang låg. Rekryteringsfirmorna har därmed en nyckelfunktion i att öka eller minska mångfalden på vd-positioner, i ledningar och styrelser.

När vi nu kartlägger Executive Search-firmorna finner vi att rekryterarna tillsätter män i hela 65 procent av fallen - med den siffran kommer svenskt näringsliv mest sannolikt inte bli jämställt. Detta samtidigt som resten av Europas storbolag håller jämställdhetsfrågorna högt på agendan. Senaste landet att gå om Sverige vad gäller kvinnor i ledningen är Frankrike, och Tyskland närmar sig med stormsteg.

Än mer oroväckande blir det när vi studerar mångfalden bortom kön, endast tolv procent av rekryteringsfirmorna har mål kopplat till etnicitet och utländsk bakgrund. Och Stockholmscentreringen är påfallande. En stor mängd erfarna och kompetenta människor från norr till söder blir därmed aldrig aktuella för chefsuppdrag på grund av att de inte befinner sig på rekryterarnas radar.

Skulle personerna ändå finnas i rekryterarnas sfär så är nålsögat smalt eftersom bolagen som anlitar rekryteringsfirmorna ofta har en förutbestämd idé om vem de vill ha på en viss position. Det handlar om allt från utbildningsbakgrund till ett specifikt åldersspann. Beroendeförhållandet mellan chefsrekryterare och kunder är därför besvärligt. En rekryterare som utmanar sin kund för mycket riskerar att tappa kunden. Rekryterarna vet dessutom med sig att om de väljer ett tidigare säkert kandidatkort, oftast en vit man med rätt nätverk, öppnar det för framtida kunduppdrag.

I denna rapport granskar Allbright de tio mest inflytelserika rekryteringsfirmorna med hjälp av hemsidor, enkäter och intervjuer. Bilden som träder fram är mångfacetterad. Å ena sidan finns sjukdomsinsikt och en vilja att faktiskt förändra. Å andra sidan återvinns trötta ursäkter om att det inte finns kompetens, eller att rekryterarna bara levererar det kunden efterfrågar och därför står utan skuld.

Chefsrekryterarna måste bli modigare. Det duger inte att sitta i knäet på kunden och leverera den kandidat som genererar framtida uppdrag. Att branschen hävdar att de brinner för det goda ledarskapet och mångfald klingar ihåligt. Chefsrekryterarna är de som kan se till att samhället får en bredd av ledare på plats. Rekryteringsfrågan är dessutom en del av något större. Ledarna i näringslivet ska lyckas med klimatomställningen och knäcka kompetensförsörjningsfrågan. Detta samtidigt som de tvingas navigera i en tid av krig och ekonomisk kris. För att hitta de bäst lämpade ledarna för vår tids stora utmaningar behöver chefsrekryterare ta sina arbeten på betydligt större allvar.

Utmaningen: “Tidsbristen sätter stopp”

Allbrights råd: Undersök hur ni kan säkerställa att det finns tillräckligt med tid och tillgång till bredare nätverk inför högre tillsättningar. Fatta ett aktivt beslut att arbeta med mångfald och ge det den tid det behöver.

Belöna de som ska belönas

Nyttja er konsumentmakt och tipsa friskt om de rekryterare som driver på för en ökad mångfald. Lämna på samma sätt bolag som slänger sig med ursäkter eller inte vill visa upp sina siffror.