Att vara stolta över era mammor, systrar och döttrar.

Att tycka att kvinnor och män ska ha samma möjligheter.

Att bli allt mer jämställda.

Män, sluta med:

Att anordna aktiviteter som exkluderar kvinnor i företagssammanhang som exempelvis bastubadning.

Att avbryta kvinnor när kvinnor pratar.

Att nedvärdera kvinnan genom att exempelvis kalla andra män för ”kärringar” och ”fittor”.

Män, börja med:

Att dela på föräldraledigheten och dela på hushållsarbetet.

Att tipsa varandra om kompetenta kvinnor i era nätverk.

Att uppmuntra kvinnor att tacka ja till uppdrag.

]]> http://allbright.se/2013/05/16/9-saker-man-bor-fortsatta-med-sluta-med-och-borja-med/feed/ 5 http://allbright.se/2013/05/13/allbright-moter-estelle-joubert-westling/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=allbright-moter-estelle-joubert-westling http://allbright.se/2013/05/13/allbright-moter-estelle-joubert-westling/#comments Mon, 13 May 2013 04:00:20 +0000 Amanda Lundeteg http://allbright.se/?p=2069 Estelle Joubert Westling är numera partner på byrån The Good Guys. Hon har tidigare projektlett hållbarhetsarbete på detaljhandelsföretag, arbetat på kommunikationsbyrå i Stockholm och Beijing, och suttit som domare i flertalet samhällsentreprenörstävlingar. Vi träffade Estelle för att prata hållbarhet, engagemang och om hennes 33 råd till prinsessan Estelle.   

Du arbetar på The Good Guys, vad gör ni?

-The Good Guys finns till för att hjälpa företag och organisationer att skapa värde för världen. Det handlar om att hitta vad som är företags syfte och varför de finns till. Det vill säga att inte bara titta på hur företag kan minimera den påverkan de har på miljön eller samhället utan vad som är företags syfte och hur man kan maximera ett positivt samhällsuttryck. Till exempel fungerar det inte längre att företag som vill aktivera sitt CSR-arbete endast jobbar med sponsorskap. Vi vill visa att ett genuint hållbarhetsarbete bygger ett relevant och attraktivt varumärke.

Hur arbetar ni med era kunder?

-Vi jobbar bland annat med flera kunder som vill formulera om sitt syfte för att kommunicera hur deras verksamhet bidrar till global utveckling; hur man ser att en affärsverksamhet kan skapa värde i ett samhälle. Ofta för vi ut det arbetet vi har kommit fram till i olika aktiviteter, kampanjer och partnerskap.

Varför är det viktigt att omdefiniera sitt syfte?

-Med ett omdefinierat syfte kan företag gå så mycket längre i sitt hållbarhetsarbete, både socialt och miljömässigt. Utvecklingen har tyvärr gått mot att målet med företag är att tjäna pengar, istället för att det är bara är medlet eller en konsekvens.

Kan alla företag hitta ett sådant syfte?

-Nja. Man kan tillexempel fråga sig om det verkligen behövs ytterligare en penna? Eller ytterligare en sugrörtyp och så vidare.

Så det finns företag som ni tackar nej till att arbeta med?

-Det finns saker som vi tackar nej till, saker vi inte tror på. Vi har bland annat tackat nej till ett företag som bygger försvarssystem.

Vad händer om företag inte tänker hållbarhet?

-På sikt kommer de att förlora kunder eftersom konsumenter styrs av sina värderingar i sina köpbeslut. Och som producerande företag behöver man ju resurser; eftersom resurserna blir bara dyrare och dyrare så det gäller att använda resurserna på ett effektivt sätt.

-Sen måste företag även börja inkludera andra målgrupper, med exempelvis annan etnisk bakgrund. Som att utveckla spar- och pensionslösningar som fungerar för troende muslimer. Ett spännande samarbete har även Kryddföretaget Kockens gjort tillsammans med det sociala företaget Kryddor från Rosengård. Kryddor från Rosengård anställer kvinnor, ofta analfabeter, som har en inofficiell kunskap; matlagning. Detta för att kvinnorna ska komma in på den svenska arbetsmarknaden, det tycker jag är ett fint samarbete. Genom att sälja Kryddor från Rosengård under Kockens varumärke visar man att man bejakar och intresserar sig för andra kulturer, samtidigt som man når nya kundgrupper; både personer med annan etnisk härkomst än svensk samt personer som börjar resa mer och intresserar sig för andra kulturer.

Skulle man kunna tänka sig en helt annan företagsform, än aktiebolagsformen, som är mer långsiktigt hållbar?

-Det tror jag. Det finns ett svensk företag som heter Plantagon som bygger vertikala växthus. Hela idén med företaget är att demonstrera deras nya företagsmodell. De har byggt hela sin företagsmodell kring ett gammalt indianordspråk: ”man ska alltid ta vartenda beslut i beaktande av sju generationer”. Så som aktieägare kan du inte plocka ut utdelning förrän efter sju generationer. Men de har kämpat mycket för att få igenom detta hos Skatteverket. Jag tycker att det är ett spännande försök.

Bör stater reglera näringslivet mer?

-Det är ändå stater som sätter mekanismerna för hur företag rapporterar så till viss del tycker jag det. Jag tror att vi måste få till fler regleringar men jag tror också mycket på att innovationer och entreprenörskap kan lösa många problem. Flera företag gör fantastiska saker i hur de når ut till utvecklingsmarknader och hur de jobbar med nya lösningar. En blandning av innovation och stöd till bra innovationer kommer att premiera hållbarhet.

-För ett par veckor sedan lanserade faktiskt Michael Porter något som heter Social Progress Index som mäter välstånd som ett alternativt mått till BNP. Det är data från WHO och Världsbanken som vägs samman till ett index innefattandes vård, luft, vatten, sanitära förhållanden, boenden, personlig säkerhet, rättigheter, inkludering och jämlikhet. Det är ett mått som sätts på vartenda land. Sverige var i topp och på andra plats var Storbritannien.  Det blir intressant att se hur detta kan spilla över och hur näringslivets drivkrafter kommer att ändras när man premieras på annat än endast skapat ekonomiskt värde.

Bör inte konsumenterna bli bättre på att konsumera hållbart också?

-Jo men om man ser till världens 100 största ekonomier så är 49 stycken företag. Coca-Cola är exempelvis världens största inköpare av socker och citroner och har därför en enorm påverkan på hur det ska produceras. Konsumenterna har ett stort ansvar att tänka efter men företagen har ett allt större ansvar.

Du har en stor kunskap om både miljö, jämlikhet och inkludering, hur kommer det sig?

-Kunskapen kommer ifrån att jag alltid har varit väldigt nyfiken och läst mycket. Just nu läser jag faktiskt en jättebra bok som jag kan rekommendera: Half the Sky. Den handlar om exkluderingen av kvinnor i samhället. Tillexempel hur många kvinnor som är gömda idag på grund av trafficking och annan typ av slaveri. Sen har jag även inspirerats mycket från när jag pluggade på Duke University. De bjuder in enormt imponerande föreläsare; allt från Walmarts sustainability director, till att en av våra lärare var han som har byggt upp Coca-Colas hela strategi för vatten. Och en annan var en av världens främsta beteendeekonomer med flera TED-talks i bagaget.

-Sen började jag fundera mycket på konsumtionssamhället när jag arbetade på ett detaljhandelsföretag och vi skulle åka till Kina för att studera deras leksaksfabriker. Fabrikerna var godkända ur arbetsmiljösynpunkt men det var väldigt jobbigt att se hur de bodde och arbetade för att vi skulle få konsumera för att bli ”lyckliga”. Personer satt på rad och limmade ihop plastleksaker som våra barn leker med i två veckor och sen blir trötta på.

Ditt engagemang känns lite ovanligt för en Handelsekonom, eller?

-Jag har alltid stått för väldigt starka värderingar men har gått på Handels och mycket handlade om att vinstmaximera och att optimera. Det blir väldigt svårt att förhålla sig till och det är lätt att bli fartblind. Jag och min kompis Gustav startade ett projekt under tiden på Handels som heter Pimp My Grades. Ett program som gjorde det möjligt för unga att uppfylla kärnämnena och fortsätta läsa. Vi samarbetade med Hässelbygårdsskolan och man var med varje vecka och läste läxor. Det är roligt och nyttigt att möta unga med annan bakgrund än den typiska ”handelsbakgrunden” och få lite olika perspektiv.

Varför tror du att inte fler väljer att engagera sig?

-I förra veckan satt jag i en panel med Milad Mohammadi och då pratade vi om att man måste sänka hindren för att ge människor utlopp för sitt samhällsengagemang och skapa möten. Vi gör det ofta komplicerat och tror att man måste åka till Afrika för att göra gott. Det handlar mycket om att se sig om vad man kan göra i sin omgivning. För mig känns det fint att ringa på hos min granne Karin, 92 år, varje helg och handla åt henne. Jag tror att människor har svårt att se vad de kan göra men det handlar om att vara nära de som har problem och samverka. Där måste skolor som Handels skärpa sig lite och försöka få till det här mötet.

Det är ekonomer som huvudsakligen regerar svenskt näringsliv. Behöver ekonomutbildningen ett lyft?

-Jag tror att man behöver förändra den jättemycket. Det handlar om att vi behöver se att vi kanske inte behöver ha ett vinstmaximerande synsätt utan att vi kan se andra långsiktiga värden. Att ha ett globalt perspektiv och se samhällsutmaningar som en innovations- och affärsmöjlighet. Det tror jag är jätteviktigt inom exempelvis finans och management. Våga stanna upp och fråga vad som ger värde.

Värderingar verkar vara en grundbult i allt du gör och du skrev till och med ett brev till prinsessan Estelle på hennes ettårsdag med 33 uppmaningar. Varför gjorde du det?

-Jag fick en förfrågan från SVT om att skriva en krönika till henne. För mig var det viktigt eftersom Kungafamiljen sätter normer, värderingar och beteenden. Vad den lilla prinsessan kommer att välja att göra, respektive inte att göra, kommer att skapa normer hos många personer i vårt samhälle. En av mina inspirationskällor är Jonas Hassen Khemiri. Han har skrivit en artikel som handlar om 47 anledningar till varför han grät när han såg filmen Play. Jag inspirerades av honom och bestämde mig för att skriva en lista som blev lite av ett manifest med 33 råd.

Om Estelle misslyckas på samtliga punkter, hur skulle du känna då?

-Det skulle vara tråkigt tycker jag; mitt sista råd på den listan var att om hon inte kan stå för sina värderingar så skulle hon byta jobb. Jag hoppas att hon vågar stå för och kämpa för det hon tror på.

Innan vi säger hejdå. Dina tips på hur företag kan komma igång med sitt hållbarhetsarbete?

-Börja med att fråga er själva vilka är ni och vad ni står för. Vilken påverkar ni har på samhället. Och slutligen vilket värde ni vill skapa och hur ni vill bidra till att skapa ett bättre samhälle.

Känner du till en inspirerande person som AllBright borde möta. Tipsa oss på: amanda@allbright.se

Katz menar att när vi diskuterar frågor som berör rasism, sexism eller sexuell läggning så hamnar fokus för diskussionen ofta på svarta, kvinnor, eller homosexuella – inte de människor som ligger bakom problematiken, det vill säga vita, män och heterosexuella.

Katz påtalar att mäns våld mot kvinnor inte bara traumatiserar  kvinnor och flickor utan även våra söner. På samma sätt som vi tar avstånd och markerar att det inte är okej att nedvärdera och skämta om svarta eller homosexuella så måste män också börja markera att det inte är okej att skämta sexistiskt om kvinnor.

Vi på AllBright håller med Katz och tycker att det är dags för män med makt, som sätter normer och värderingar, att bryta tystnaden, börja agera och sluta acceptera sexism. Att behandla kvinnor och män olika innebär ett dåligt ledarskap.

Så om du är man med makt eller en framtida ledare: ta 19 minuter av din dyrbara tid och se denna video!

Hej Sophia, hur står det till i New York?

-Bara bra tack, det är vår och Magnolian blommar så sjukt vackert!

Hur ter sig en vanlig dag för dig, från det att du vaknar till dess att du lägger dig?

-Jag försöker hinna med att träna innan jobbet så att känner mig rustad för dagen. Jag brukar cykla till Chelase Piers där jag tränar och sen vidare till kontoret.

-Vanligtvis har jag möten med Europa på förmiddagen, över telefon eller Skype, då stora delar av våra partners och kolleger befinner sig där. Externa möten försöker jag lägga efter lunch och löpande under dagen förösker jag svara på inkommande mail, få strategier på pränt, följa upp pågående kampanjer, förbereda material till presentationer, kommunicera nya initiativ och coacha teamet med mera.

Hur jämställt är det på Spotify, lika många kvinnor som män i topp?

-Vi har ett antal fantastiska, proffsiga och insprirerande kvinnor på VP positioner inom bolaget men på C-level är det inte lika många tyvärr. Det är synd för det är otroligt viktigt med bra och starka förebilder som kan visa på att det är möjligt. Själv tycker jag att Sheryl Sandberg på Facebook, är otroligt inspirerande och gör ett fantastiskt bra jobb både i att driva ett av världens största bolag samt stötta kvinnor inom näringslivet.

Varför tycker du att företag ska arbeta för att öka andelen kvinnliga chefer?  

-För att på så sätt kommer du uppnå bättre resultat, bidra till en mer jämställd arbetsplats och fortsätta attrahera unga topptalanger.

Och slutligen, du som arbetar med musik. Ditt bästa lyssna-tips just nu?

-Här är några av mina favoriter jag lyssnar på just nu: Spring in NYC 2013

Initiativet är utvecklat genom International Council on Women´s Business Leadership, ICWBL, och Tillväxtverket, med projektledare Anna Lithagen i spetsen. Golden Rules of Leadership lanseras först i Sverige för att sedan spridas globalt.

Flertalet politiker och näringslivsrepresentanter har redan anslutit sig till att följa Golden Rules, däribland Maud Olofsson och Sven Hagströmer. De har i och med detta åtagit sig att dela sina nätverk med kvinnor som vill bli ledare. De skall också aktivt lyfta fram kvinnliga förebilder både i sitt arbete men även publikt. Samt rekommendera talangfulla kvinnor i alla möjliga sammanhang.

Initiativet är ett steg mot att bryta de normer som upprätthåller det mansdominerade näringslivet eftersom representanterna nu ständigt måste påminna sig själva om att även synliggöra kvinnor.

För att läsa mer om vad  initiativet innebär, och för att själv skriva under och vara med i steget mot ett meritokratiskt näringsliv, rekommenderar vi en titt här: GOLDEN RULES OF LEADERSHIP

Vi följer Golden Rules of Leadership med spänning!

Hej Maud,

Vad gör du här i dag?

-Jag ska prata här i dag tillsammans med Meera Sanyal, som sitter med i ICWBL (International Council on Women´s Business Leadership), den grupp som Hilary Clinton satte igång kring kvinnors företagande och kvinnors ledarskap.

Centerpartiet har överträffat de andra riksdagspartierna när det kommer till att lyfta fram kvinnliga partiledare. Hur kommer det sig?

-Jag tror att det har att göra med vår historia. Jag är född och uppvuxen på ett jordbruk, och det är ju ett företag, och på landsbygden och i jordbruket där jobbade kvinnor och män sida vid sida. Man tog ansvar för företagandet vilket medförde att man hade en väldig respekt för kvinnorna. Redan då jobbade vi jämställt även om arbetsuppgifterna var uppdelade. Sen så tror jag även att det har att göra med att Centerkvinnorna bildades väldigt tidigt och att många kvinnor organiserades och valde utbildning som strategi för at ta sig fram. Det här gjorde man tidigt. Min mamma gick sådana här utbildningar tillsammans med många andra kvinnor och lärde sig hur de skulle sköta förtroendeuppdrag, hur de skulle debattera och hur de skulle hålla föredrag. Då vågade de också ta uppdrag senare. Detta har lett till att det finns väldigt många kvinnliga förebilder i Centerpartiet.

-Centerkvinnorna har länge varit Sveriges starkaste kvinnoförbund, större än Socialdemokraternas faktiskt. Centerkvinnorna har inte varit ute på gatorna och synts mest, men man har utbildat många kvinnor som har kunnat ta förtroendeuppdrag.

Varför misslyckas de andra riksdagspartierna på den här punkten?

-Om du tänker på Socialdemokraterna och Moderaterna så kommer de från samma strukturer. Moderaterna kommer från storföretagssidan där det är jättemanligt och bara karlar som syns och är häftiga. Socialdemokraterna kommer från arbetarrörelsen och den fackliga rörelsen, som också är otroligt mansdominerad. Det är gamla gubbar på båda sidor. Har man  dessa som förebilder så påverkar det också ditt sätt att agera som ledare, ett sätt som inte är så kvinnligt. De här två partierna har fortsatt att agera på det viset. Jag brukar säga det nu när jag ser Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt, att nu har de fått det precis så som de vill, två gubbar igen som det inte är så stor skillnad på.

-Det som jag tycker är svårigheten med att vara kvinna i politiken är det att vi betraktas som annorlunda. Vi är avvikande. Hela tiden. Det gör att du måste bevisa så mycket hela tiden för att bli accepterad och respekterad. Och du måste vara tusen gånger bättre för att du ska vinna förtroende.

Näringslivet är ännu sämre ur jämställdhetssynpunkt. Hur kommer det sig?

-Manliga nätverk gynnar manliga nätverk. Nu när jag jobbar i företag ser jag att många av de här männen inte ens har tillgång till de nätverk där kvinnorna finns. Många säger att de gärna skulle ta in en kvinna, eller två, till styrelsen men vet inte vart de ska söka. Och de går ju inte bara och plockar någon sådär utan de vill förstås ta in någon som de känner förtroende för. Men jag får rekommendera många kvinnor. Mig litar de på och då litar de också på att jag kommer att rekommendera en bra person. Manliga strukturer råder och det är så svårt att gå utanför dem men vi måste försöka hitta tillfällen då nätverken möts. Sen tror jag även att kvinnorna själva måste vara mycket tuffare och erbjuda sig, det är så karlarna gör.

Har du någon kvinnlig förebild som du inspireras av?

-Karin Söder! Hon har varit den stora förebilden för mig i och med att hon visade hur det var att vara kvinna och partiledare för Centerpartiet. Just nu är min förebild Hilary Clinton som är outstanding globalt. Hon har använt sin position som utrikesminister till att verkligen sätta kvinnors företagande och ledarskap på kartan. Hon har aldrig backat för det. Det tror jag är jätteviktigt, du får aldrig backa. Du måste se till att förbättra villkoren för kvinnor på alla nivåer.

Är det någon person som du blir rent av oinspirerad av?

-Haha, ja det är många. Jag skulle säga så här, de som jag inte blir inspirerade av är sådana som bara förvaltar. Det vill säga de som inte ser att det behövs en förändring. Även om jag inte tycker likadant så kan jag tycka att det är spännande med människor som vill göra någonting, men de här som bara ÄR och inte förstår att förändring är nödvändigt, dem har jag svårt för. Och så har jag svårt för fegisar.

Tack för att du tog dig tid Maud!  

Moderator är Lennart Ekdal. Under eftermiddagen kräver han svar på: Blir styrelserna verkligen bättre med fler kvinnor? Vad säger forskarna? Blir kvinnor i själva verket motarbetade av männen (även om de senare försäkrar motsatsen)? Vad skulle fler kvinnor tillföra konkret som gör företagen mer lönsamma? Är ägarna rädda för ett överdrivet CSR-tänk med fler kvinnor som skulle äventyra lönsamheten?

Talare är:

Maud Olofsson – Kan kvinnors ledarskap och företagande göra skillnad globalt – International council for women business leadership. Hillary Clintons initiativ.
Maud var med och startade kvinnliga resurscenter och lade sedan till saker som styrelseutbildning för kvinnor och ambassadörer.

Lars Einar Engström – Catalyst N.Y: Six reasons why men wont choose women
Lars Einar har under många år jobbat som ledarskaps– och organisationskonsult i svenska och internationella ledningsgrupper. Lars Einar har bott i Paris och i London.

Birgitta Wistrand – Den dolda kvoteringen i bolagsstyrelser
Birgitta är Fil dr, forskare vid centrum för genusvetenskap, Uppsala Universitet. Hon är före detta ordförande i Fredrika Bremer och stiftelsen Apelrydsskolan, tidigare riksdagsledamot, författare och feminist.

Ulrika Stuart Hamilton – Det är roligare att säga ja!
Ulrika är statssekreterare hos jämställdhets- och biträdande utbildningsminister Maria Arnholm. Ulrika har egna erfarenheter från styrelsearbete i tre mycket olika branscher och har bland annat arbetat med entreprenörskapsfrågor.

Rebecca Lucander  – Så får vi fler kvinnor på ledande positioner
Rebecca är VD för AllBright och arbetar för att öka andelen kvinnliga chefer i Sverige. Hon är övertygad om att näringslivet måste hantera jämställdhet som en affärsstrategisk fråga och inte som ett särintresse,”annars kommer vi inte se någon reell förändring”.

Lovisa Sterner – Klart jag ska bli ska VD, ska bara ta riktigt lång föräldraledighet först
Lovisa är VD på Nova 100 AB, talangförsörjningsföretaget. Under alla år har trender och insikter om målgrupper,  från ungdomar på Lunarstorm till unga professionella på Shortcut och Nova 100, engagerat, inspirerat och fascinerat henne.

Donnie SC Lygonis – Innovativa företag drivs av visioner!
Donnie SC Lygonis är innovatör ut i fingerspetsarna. Han har startat flera företag och hjälper just nu forskare och studenter att kommersialisera sina patent och idéer på KTH. Donnie vet hur verkligt innovativa organisationer gör för att ständigt förnya sig.

Tid: Program mellan 13.00 och 17.30. Därefter mingel och mat till kl. 20.00
Plats: United Spaces, Waterfront Building, Plan 1, Klarabergsviadukten 63, Stockholm
Pris: 1.495:- inkl moms. För medlemmar är priset 1.195:-  inkl moms.

Annmäl dig här senast den 1 maj: http://www.styrelsebalans.com/styrelsebalansdagen-14-maj/

Välkomna!

Hur började ditt engagemang?

-När jag började högstadiet så fick jag vara med och sitta i elevrådet vilket mynnade ut i att jag kom i kontakt med Elevorganisationen, som idag heter Sveriges Elevkårer. I och med Elevorganisationen fastnade jag fullständigt för att hänga med människor som var unga, roliga och ville grejer. Det satte igång någon typ av bana att samhällsfrågor var viktigt och det ville jag göra någonting med.

Du är uppväxt i Lund. Hur kom det sig att du hamnade i Stockholm?

-Jag blev vald till ordförande för Elevorganisationen i trean när jag gick på gymnasiet och flyttade till Stockholm dagen efter studenten för att vara ordförande i organisationen. På fredagen tog jag studenten och på måndagen kom jag hit till Stockholm och hade ett jobb.

Var du nervös?

-Jamen du vet, kliva in på ett kontor och vara ordförande. Jag hade ingen aning. Jag var 18 år och skulle ha ansvar för en massa människor.

Var det självklart att du skulle tacka ja?

-Egentligen hade jag ingen tanke på att kandidera till förbundsstyrelsen men så deltog jag på ett nationellt årsmöte och då var det någon som sa att ”jo men det ska du visst det och följ med här så ska vi intervjua dig”. Sen stod jag med på valberednings lista. Jag minns att jag grät en massa för jag var så nervös jämt och ständigt. Ingenting var planerat. Det var som att folk hade tagit ut en plan åt mig.

Så du satte inte själv målen utan andra lade upp det för dig?

-Just då var det väldigt många andra som pushade för mig, men sen så måste man formulera för sig själv att jo men det här vill jag göra i slutändan. Sen fick jag förstås slåss jättemycket för att bli ordförande. Det var en annan tjej som kandiderade samtidigt och hon var mycket mer aggressiv. Jag var livrädd för henne och fick kämpa så det var absolut inte självklart.

Vad hände efter ordförandeskapet?

-Ordförandeskapet slutade våren 2006 och då blev jag arbetslös. Jag fick någon identitetskris, vem är jag om jag inte är ordförande, tänkte jag.

-Jag funderade mycket på vad det skulle bli av mig. Jag hade levt med den här organisationen så intensivt i fem års tid. Den hade ju format mig och gjort mig till den jag är.

-Så hösten 2006 pluggade jag en strökurs här i Stockholm och tyckte att Stockholm var piss. Jag kände ingen. Jag hade flyttat hit och bara jobbat och inte direkt hunnit bli vän med någon så jag flyttade tillbaka till Lund och började plugga statsvetenskap.

Var det då du blev aktiv i Miljöpartiet?

-Ja, 2006 var det ett val som inte riktigt gick som jag tycker att det borde ha gått så då gick jag med i Miljöpartiet.

Hur kom du i kontakt med partiet?

-Genom skolpolitiken. Jag engagerade mig i Grön Ungdom och kandiderade till förbundsstyrelsen och blev invald. Men jag tyckte inte att det var så himla roligt alltså.

Varför?

-Det var inte tillräckligt mycket politik, Och det var svårt, det är en utmaning att bli medlem i ett parti i vuxen ålder och försöka lära sig politiken då. Istället för att ha blivit fostrad in i den.

-Sen ska jag också säga att jag gick ur Miljöpartiet för ett och ett halvt år sen och är nybliven medlem i Socialdemokraterna. Det saknas ett klass-, makt-, och strukturperspektiv i Miljöpartiet, anser jag.

Efter det kandiderade du 2009 som ordförande för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer.

-Även då hade jag en motkandidat och fick verkligen kämpa men blev vald och arbetade där i drygt ett år. Tyvärr dök det upp ekonomiska svårigheter som gjorde att jag förlorade mitt arvode. Man behövde ta ett beslut och det var beslutet man fattade och i och med det behövde jag ett nytt jobb.

Hur gick du tillväga då?

-Jag hade fått en mentor via mentorskapsprogrammet Novare. Vi pratade med varandra och han tipsade om att PR kanske skulle vara något. Jag hade ingen aning om vad det innebar och att arbeta i näringslivet kändes så himla långt bort för mig.

-Men så sa han att han kände lite folk, som de här männen i näringslivet gör, de känner ju varandra. Han skickade ut mitt CV till några och PR-byrån Prime ringde upp mig och sa att ”hej, vi har rekryteringsdag snart och du kommer att få söka som alla andra men vi ser fram emot din ansökan”. Det var alltså inte så att jag blev antagen direkt utan jag fick söka som alla andra. Alla gör samma tester och det slutade med att jag fick jobbet, något som jag inte alls hade förväntat mig.

Men just nu befinner du dig på Unionen.

-Just nu har jag ett vikariat och har ansvarat för public affairs på Unionen. Det har varit jättenyttigt, jag har fått lära mig massor om arbetsmarknadsfrågor men ska gå tillbaka till Prime i början på juni. Det ser jag fram emot, saknar tempot.

Du är bara 27 år och har redan hunnit med att ha så mycket ansvar. Vad gör du om 10 år?

-Jag vet inte. Det har varit många bananskal och jag har gjort det som känts rätt i stunden så jag vet verkligen inte. Det kan bli vad som helst. Jag gör nog inte en 10-årsplan utan jag kör på och så kommer det ett erbjudande eller så gör det inte det.

Jag brukar läsa dina krönikor på Nyheter24 och det är tydligt att du brinner för jämställdhetsfrågor. Hur kommer det sig?

-Feminismen ligger mig varmt om hjärtat. Mitt engagemang bottnar i att jag vill att alla människor ska få nå sin fulla potential, men jag ser inte att det är så i dagsläget. Vi har strukturer, allt ifrån ålder, kön, klass och etnicitet som hindrar oss från att göra det. Det är problematiskt. Sen har jämställdhet kommit mig nära genom att jag har varit ordförande för stora organisationer men blivit ifrågasatt på ett sätt som män kanske inte blir.

Så det är självupplevt?

-Väldigt. Jag har suttit på styrelsemöten och börjat alla mina meningar med förlåt, jag är ledsen, eller bett om ursäkt – tills någon har dragit ut mig och sagt till mig att ”sluta be om ursäkt, du har inte gjort något fel”. Jag har känt mig oerhört liten och ser inte att män gör det på samma sätt.

-Eller att jag plötsligt i arbetslivet är den som ska ha koll på när kvittona ska in, när taxin ska bokas, vart vi ska, ha koll på papper, också glider någon förbi. En man som har lärt sig att det där löser sig. Det löser sig ju för att någon som jag plockar upp efter dem. Det irriterar mig fruktansvärt att de kan komma in och vifta lite och vara härliga och det räcker.

-Sedan har jag även suttit i samtal med chefer som har sagt att jag har lite dålig attityd medan jag vet att jag beter mig på exakt samma sätt som de gör. Men skillnaden är att de är män och männen istället anses vara drivna.

Du är både kvinna och har utländsk bakgrund. Vad upplever du som mest problematiskt av de två?

-Jag är född i Sverige och umgås mest med vänner som har föräldrar som är från Sverige så jag har sällan reflekterat över att man kan anse att jag inte är svensk. Därför så har det här med att jag är kvinna legat mig närmare till hands. Men jag tror att de två börjar komma närmre varandra och att de går hand i hand. Jag måste inte bara kämpa dubbelt så hårt som män utan även dubbelt så hårt som de som har föräldrar där båda är födda i Sverige. För jag behöver bevisa att jag har koll på saker eller är kompetent nog.

-Och jag upplever att klimatet blir hårdare. Rasismen har flyttat in i vardagen på något sätt.

Hur då menar du?

-Små kommentarer kan dyka upp som jag inte tycker att jag har fått höra tidigare. Exempelvis så var jag ute och handlade med min mamma och vi var lite ouppmärksamma, vilket man kan vara oavsett vilket land man har sitt ursprung i. Vi missade att det fanns en stökig kö och ställde oss någon annanstans. Då fick vi höra att ”i Sverige står man minsann i kö”. Vad då i Sverige står man i kö? Det rätta vore väl att säga ”du kan stå här”. Det känns konstigt att någon ska försöka lära mig hur man gör i Sverige.

Jag känner igen det där. En gång när jag var nära att kollidera med en kvinna på gatan, så som det blir ibland, fick jag höra att i Sverige gäller faktiskt högerregeln. Märkligt.

-Du ser. En annan sådan grej uppstod i en butik, det var någon löpsedel om månggifte. Då är det en tant som tittar på mig och muttrar något om att ”vad ska vi med det här i Sverige”. Det var som att jag skulle förklara vad den här kulturen, som jag har med mig, har att göra i Sverige. Trots att det var Centerpartiets förslag och inte har med mig att göra. Jag upplever som sagt att de små kommentarerna dyker upp allt mer.

Tror du att vi med utländsk bakgrund är mer angelägna om att visa att vi bidrar till Sverige, och påtala hur svenska vi faktiskt är?

-Det tror jag. Eftersom det är vi som hela tiden utpekas som belastning så måste vi också hela tiden förklara hur vi bidrar. Det syns inte på mig att jag är född i Sverige och att mina föräldrar är hårt arbetande. Och det syns inte på mig att jag inte bryter. Så folk kan plocka in en massa andra tankar bara genom att titta på mig. Jag vet inte varför jag tänker så men jag gör det.

-Det är så konstigt att vi ska behöva säga att vi bidrar. Men det är klart att när vissa anser att vi är problemet så blir vi också tvungna att berätta att vi inte är det.

Vad innebär ett jämställt samhälle för dig?

-Det är svårt att säga. Men det är en känsla av att vi är fria att fatta beslut utan att några strukturer står i vägen. Jag tror att lika lön för lika arbete är viktigt. Fler pappamånader. Lönekartläggning. I min politiska uppfattning är jag åt vänster så jag tror att lagstiftning är en del av lösningen på jämställdhetsproblematik. Tyvärr tror jag inte att förändring enbart kommer att komma ur människors goda vilja. Den här problematiken är en del av en struktur och då tycker jag att staten ska ta sitt ansvar för att pusha strukturen åt ett annat håll. Där hamnar alltså många av mina lösningar.

-Jag tror att många går runt och tror att vi är jämställda. Och därför behöver vi räkna och visa att även om det finns lika många kvinnor som män i just den här bolagsstyrelsen så ser det inte ut så i andra. I just den här ledningsgruppen kanske det är jämställt till antal men vilka positioner har då män och kvinnor? Vilka har de mjuka posterna och vilka har de hårda maktposterna? Det är först när alla har möjlighet till alla poster som vi kan säga att det är jämställt.

Du nämnde lönekartläggning. Vad innebär det?

-Fram till 2009 så behövde lönekartläggning göras på arbetsplatser med fler än tio anställda, varje år. Det innebar att man skulle titta på position och lön och göra en analys kring huruvida det fanns osakliga löneskillnader. Sen ändrades den lagen till att det endast skulle utföras vart tredje år och på arbetsplatser där man har fler än 25 anställda. Det här gör att väldigt många arbetsplatser undgår att behöva genomföra lönekartläggning och det innebär även att det går så pass lång tid emellan att arbetsplatser kan missa grejer och att det blir ett lite jobbigt moment när det väl ska göras.

-Ska lönekartläggning göras så är det lättare att göra det varje år istället för att det vart tredje år ska påbörjas en ny process. Det vi ser på Unionen är att i de fall där löneskillnader upptäcks så åtgärdas de också i tre fall av tio. Men görs detta för sällan så kommer arbetsplatserna inte att se skillnaderna och inte göra något åt det hela. Vi sänker ambitionerna på jämställdhetsområdet när vi säger att det här inte behövs utföras så jag hoppas att regeringen återinför lönekartläggning, varje år, även på mindre arbetsplatser.

Du har som sagt hunnit med en massa olika arbeten sedan du var 15 år. Vad är dina tips till unga människor som känner att de saknar riktning?

-Mitt enda tips är att göra det du tycker är kul. Resten löser sig. Jag tycker det är så otroligt hög stress- och pressfaktor kring vad man sa bli. Du ska ha pluggat två master och du ska ha koll på vad som kommer att ge jobb i framtiden och så vidare. Men gör det du tycker är kul och jobba hårt med det.

Känner du till en inspirerande person som AllBright borde möta. Tipsa oss på: amanda@allbright.se

-För tredje året i rad ser vi att lönegapet mellan kvinnor och män ökar. Förra året var löneskillnaden 4,5 procent till skillnad mot årets 5 procent, informerade Anita Elias, Ordförande på Ledarna.

504 000 av Sveriges 4,2 miljoner anställda är chefer, det vill säga var åttonde anställd innehar en chefsposition. Av dem är 37 procent kvinnor och 63 procent män.

Kvinnor tjänar 95 procent av männens löner vilket innebär 24 000 kronor mindre i lön på ett år. Medianlönen för kvinnor är 38 000 kronor i månaden och medianlönen för män är 40 000 kronor i månaden.

Rapporten visar att lönerna skiljer sig avsevärt mellan olika befattningar. De 10 högst avlönade chefsbefattningarna är inte sällan mansdominerade befattningar, dvs. andelen män överstiger 60 procent. Och inte helt oväntat så är ligger de kvinnodominerade befattningarna i botten.

-Där kvinnorna är,  där är lönerna usla, betonade Anita Elias.

Medianlönerna för produktionsdirektörer, finansdirektörer och ekonomidirektörer ligger på över 100 000 kronor i månaden. Om du däremot arbetar som ekonomiföreståndare, restaurangchef eller städledare så har du en medianlön på 30 000 kronor i månaden.

Det är rimligt att fråga sig huruvida männens arbete övervärderas eller om kvinnornas arbete undervärderas? Ledarna menar att de tio lägst avlönade chefsbefattningarna inte är värderade till sitt rätta värde.

På frågan hur kvinnor och män kan agera för att öka sin lön, hade Anita Elias ett konkret tips.

-Byt jobb.

]]> http://allbright.se/2013/03/26/chefslonegapet-okar-mellan-kvinnor-och-man/feed/ 0 http://allbright.se/2013/03/22/allbright-moter-claes-hemberg/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=allbright-moter-claes-hemberg http://allbright.se/2013/03/22/allbright-moter-claes-hemberg/#comments Fri, 22 Mar 2013 06:00:37 +0000 Amanda Lundeteg http://allbright.se/?p=1876 Ett kittlande jobb på Avanza Bank, en framgångsrik fru och rosa skjorta. Vi mötte sparekonom, och tidigare journalist, Claes Hemberg för en utfrågning om skillnaderna i kvinnors och mäns sparande och beskrivningen av kvinnor i media. 

Är det egentligen någon skillnad på hur män och kvinnor förhåller sig till pengar?

-Ja, jättestor skillnad. Skillnaderna i kvinnors och mäns syn på makt, på sig själva och på omvärlden syns i hur vi hanterar pengar. Pengar är något väldigt personligt och vill en person göra karriär, ja då bryr hen sig också ofta mer om sina pengar.

-Min uppfattning är att kvinnor generellt är mer kollegiala och sociala, och bryr sig mer om att stämningen på en arbetsplats är bra medan det för män tycks vara viktigare att slå sig fram. Männens vassare armbågar påverkar deras lön och hur de väljer att investera.

Varför är det viktigt att spara?

-Pengar på ett konto ger oss lite extra trygghet och en möjlighet att ge sig själv oberoende och frihet. Frihet att ge sig själv en resa eller vad personen nu kan tänkas önska sig. Känslan av att jag har frihet att vänta och se framåt tror jag är viktig. Många har ett problem med det här att vänta och gör istället av med pengarna direkt. Omkring 60 procent av svenska folket är oförmögna att ta hand om sina pengar. De gör oftast av med allt de har. Cirka 25 procent är duktiga eller hyfsat duktiga på att ta hand om pengarna.

Hur stor är andelen kvinnor respektive män som sparar i fonder och aktier?

-7 av 10 är män. Kvinnor har istället sina pengar på sparkonto. Vi ser att allt fler kvinnor sparar men kvinnor har fortfarande bara 20 procent av börsvärdet.

Syns några skillnader i själva sparandet?

-Kvinnor sparar mer i fonder än i aktier. Och att kvinnor sparar mer i H&M-aktier och i skog, dvs aktier som inte är så svängiga på börsen. Kvinnor är också dubbelt så intresserade av att göra medvetet etiska investeringar än män.

-Män ser mer sitt sparande som en spekulation och chansning och väljer fler teknikbolag och forskningsbolag.

Det låter som att män kan lära sig av kvinnor?

-Absolut, män är ofta för spontana och spekulativa i sitt sparande. Ett exempel på det är mäns sparande i råvarubolagen. De senaste åtta åren har det kommit sex råvarubolag till Stockholmsbörsen. De är i snitt nere på 83 procent, och 92 procent av deras ägare är män. Män verkar gilla gruvor, tuffa grejer, du vet. Sen så har män ofta bara en aktie medan kvinnor säkrar upp med flera.

Varför är det så många fler män som väljer att spara?

-En förklaring är att kvinnor upplever att de behöver veta mer medan män chansar i större utsträckning. Ingen behöver inte veta allt, jag vet tillexempel inte allt om Kina men ändå har jag sparpengar där.

-Sen kanske män hellre ser sig själva med en porsche längre fram medan kvinnor kanske tycker att en bra relation till vänner är viktigare. Det påverkar ens relation till pengar. Vi ser även att det är män som fortfarande ansvarar för stora investeringar i kylskåp, spisar med mera. Det påverkar vårt sätt att hantera pengar.

Men är det inte kvinnor som fattar de slutgiltiga köpbesluten?

-Jo, det säger psykologerna. Men om vi pratar om vart pengarna kommer ifrån så är det från männens plånböcker. Vi ser att kvinnor fortfarande är ansvariga för barnens ekonomi och barnens kläder medan männen står mer för de långsiktiga investeringarna. Det ger direkt avtryck i hur vi sparar.

Varför upprätthålls sådana usla traditioner?

-Alla ser sina egna föräldrar under uppväxten. Vi gör som arbetskamrater gör. Snacket mellan killarna handlar fortfarande mycket om vilken båt och sommarstuga de har.

När jag tänker på det så känner jag flera killar som är med i aktieklubbar men inte en enda tjej. 

-Precis, traditioner sitter djupt i oss, tyvärr.  Men det finns flera framgångsrika aktieklubbar med bara kvinnor. Och jag har träffat många strålande aktieplacerare som är kvinnor. De är bara svårare att hitta. För de är mer blygsamma.

Sköter du och din fru ekonomin ihop?

-Ja, absolut. Eftersom jag jobbar med sparande så är jag mer intresserad men vi har delat bördorna tungt genom åren. Ibland har min fru varit ansvarig men just nu är jag ansvarig. Det går i vågor. Det handlar ju lite om vad vi jobbar med, och vad vi lägger vår kraft på just nu.

-Men vi måste involvera varandra, kanske inte i varje liten siffra men i helhetsbilden.

Hur gör du då för att involvera sin partner?

-Låt bli att snöa in på detaljer, då somnar vem som helst. Sen så har alla i hushållet har ansvar för det gemensamma.  Jag frågade tillexempel mina barn nyligen om de ville löneförhandla upp månadspengen men de orkade inte, svarar de. Du vet tonåringar. Då får jag hjälpa dem att ta upp sin egen löneförhandling eftersom det känns så avlägset för dem.

-Om du är den som är mest kunnig så måste du inspirera de andra.

Jag har typ aldrig sparat i hela mitt liv. Hur kommer jag igång?

-Först måste vi inse att pengar brinner inte upp om vi väntar lite. Tvärt om växer de och blir fler. Sedan måste vi se pengar som en frihet. Om jag väntar med att använda de här pengarna i 5-6 år så kanske de kan fördubblas.

-Sen så kan vi spara på olika sätt, i räntor eller på börsen. Antingen lånar vi ut våra pengar till en bank och får ränta tillbaka eller så lånar vi ut pengar till ett företag och får aktieutdelning. Banker är snåla typer, det vet vi, så lånar vi ut till banken får vi ungefär en procent i ränta, men lånar du ut till företag får du i snitt åtta procent per år, men där varierar det mer.

-Sen gäller det att börja lära sig det här med låga avgifter och låg skatt. Det är de två viktigaste sakerna. Här ska du se till att förhandla. Små saker gör skillnad, som att 1,7 i avgift istället för 0,2 kan ta nästan 20-30 procent av alla dina sparpengar på några årtionden.

Är det inte lättsammare med fonder?

-Jo, fonder kostar inget att köpa utan här betalar vi en årlig avgift. Du kan exempelvis välja en globalfond och indirekt få del i 62 000 noterade börsbolag. Då påverkas du inte om ett bolag i utkanten av Peking går i konkurs. Dessutom behöver du inte plugga på i samma utsträckning, det räcker med om du kikar om tre år igen.

-Under finanskrisen gick börsen ner 47 procent, dvs. den nästan halverades, men de globalfonderna gick bara ner 20 procent. Så under värsta finanskrisen gick fonderna ner 20 procent och nu är de tillbaka. Visst, det varierar, men om du i börsnedgången hade åkt på din Kreta-resa så hade du fått skippa några middagar med lammkotletter och ätit greksallad istället. Vi får anpassa oss, efter omvärlden. Precis som vilket väder som helst.

Du sitter i AllBrights styrelse. Varför gör du det?

-Det kan bero på att jag har haft många dåliga manliga chefer. Jättemånga. Fruktansvärt dåliga. Chefsrollen är eftersatt och synen på chefskap är primitiv. Övertygelsen om att meriter - och inget annat ska gälla - är det som lockar mig.

Tycker du att ditt jobb är lite läskigt ibland?

-Nja, mitt jobb? Snarare kittlande.

Ja

-Hur tänker du då?

Strunt samma. Har du varit gift med någon framstående kvinna?

-Jag ÄR gift med en framstående kvinna.

Okej, men du har ingen känd kvinna i bagaget?

-Va?

Strunt samma. Hur många dagar om året bär du rosa skjorta?

-Jag tycker att män har väldigt tråkiga kläder. Och blått är en typiskt manlig färg så därför bär jag ofta rosa, randigt, grönt eller vad som helst. Det är min diskreta protest mot gubbväldet.

När Marie Ehrling blev utsedd till ny styrelseordförande i Telia så frågade en reporter på SVT om hennes nya uppdrag ”känns lite läskigt”. I Dagens Industri valde de även att lista hennes före detta man, folkpartiledaren Bengt Westerberg, som en av hennes tidigare professionella erfarenheter. Och ofta läggs fokus på kvinnors kläder eller väskor. Du som är före detta journalist, varför gör media så? 

-Aha just ja, kvinnor får inte stå på egna meriter.

-Det är ett tecken på att journalister, media är som företag är mest – inte är vana vid kvinnliga chefer utan måste kommentera deras sko-val istället för att kommentera den senaste rapporten. Det är bara tragiskt och inkompetent av granskarna.

Avslutningsvis, ge oss ditt viktigaste karriärstips?

-Välj en bra chef. Välj inte en arbetsplats utifrån produkter eller tjänster utan välj en bra chef. Om du jobbar på bank eller med sopåtervinning behöver inte vara så viktigt, de flesta yrken är intressanta med en bra chef. Att välja en bra chef är också viktigt när det kommer till löneförhandling. Och även när det kommer till att ta fram de som kan jobba ihop bäst. Det är mycket snack om att välja en arbetsplats som har en bra kultur, men har du en bra chef då blir snart det mesta ofta mycket bra och enklare att hantera.

Känner du till en inspirerande person som AllBright borde möta. Tipsa oss på: amanda@allbright.se