Rikard Josefson VD för Länsförsäkringar Bank är intervjuad i dagens SvD om bristen på kvinnor i svenska styrelser. Han menar att politikerna ”måste gripa in” eller på klarspråk – införa kvotering. Detta är inget nytt när det kommer till näringslivsmän och bristen på kvinnor i styrelser.

Det är lätt för en man att säga att han tycker att det ska vara kvinnor i styrelsen – han måste säga det. Det finns ingen man som skulle säga ”nej i den här styrelsen vill vi inte ha några kvinnor”. Han kan tänka det, han kan agera utifrån det, men han kan inte säga det.

”Jag är 40 plus, medelålders vit man och jag har lättare att se andra medelålders vita män. Jag är inte tillräckligt bra på att hitta duktiga talanger som inte ser ut som jag själv. Det erkänner jag.” Rikard Josefson i SvD Näringsliv

Men det är skillnad mellan att säga att man vill ha kvinnor i styrelsen och agera efter det. Män som säger att de vill ha kvinnor men som rekryterar medelålders vita män och sedan tycker att politikerna ska ta ansvar för jämställdhetsfrågan har Sverige gott om. Gör de någon skillnad? Nej.

Länsförsäkringar AB har 9 personer i styrelsen, 2 är kvinnor. Länsförsäkringar Bank har 7 personer i styrelsen, 0 är kvinnor. Det gäller att gräva där man står. Frågan som jag tycker att Neurath missar i intervjun är: Varför har Länsförsäkringar Bank inte några kvinnor i styrelsen? Givetvis är det inte VD Rikard Josefson som utser styrelsen. Men det hade varit intressant att veta vad han svarat på frågan.

Snarare verkar Rikard tycka att jämställdhet är en viktig fråga. Han erkänner i intervjun att han lättare ser män och att han därför alltid har lika många manliga och kvinnliga kandidater när han rekryterar. Hans approach verkar vara effektiv. Länsförsäkringar Banks ledning består av 9 personer, 4 är kvinnor. Ett bevis på att det går att hitta kvinnor med rätt kompetens.

Men det är enklare att välja en medelålders vit man för han ingår i maktmännens nätverk. Det är lättare, men framförallt är det latare. Företagsledare kan tjata sig hesa om att man alltid rekryterar på kompetens när man endast orkat leta i sina manliga nätverk. Vi kommer aldrig få till en förändring i näringslivet om inte VD:ar börjar ta ansvar för sin organisation. Inte förrän företagsledare har meritokrati och mångfald på agendan kommer vi se en skillnad.

Jämställdhet i näringslivet uppnår vi aldrig genom kvotering i börsbolagsstyrelser. Aldrig. Vi kan som bäst uppnå en numerär jämställdhet, men en reell jämställdhet åstadkommer vi inte genom kvotering. Det uppnår vi endast när företagsledare börjar ta sitt ansvar och agera meritokratiskt. Det är endast när företag ser kompetens och inte kön som vi kan få till en förändring.

Denna besatthet av kvotering till styrelser är något som aldrig upphör att fascinera mig. Att man är så övertygad att kvotering i börsbolagsstyrelser är lösningen på näringslivets jämställdhetsproblem. Sveriges börsbolag har 14 procent kvinnor i ledningsgrupperna, 23 procent i styrelserna och samtidigt blir vi upprörda när andelen kvinnor i styrelserna inte ökar. För att sitta i en börsbolagsstyrelse krävs i de allra flesta fall – erfarenhet av ledningsgruppsarbete alternativt att man haft en större operativ chefsposition. Låt mig upprepa siffrorna: 14 procent i ledningsgrupperna – 23 procent i styrelserna. AllBrightrapporten visade att 100 av börsens 254 bolag helt saknade kvinnor i ledningsgruppen, 30 av dem saknade kvinnor i styrelserna.

Problemet är inte att det saknas kvinnor med rätt kompetens, problemet är att vi har för svag tillväxt av kvinnor med rätt erfarenhet. Sverige MÅSTE öka antalet kvinnliga chefer och andelen kvinnor i ledningsgrupperna för att få till en rimlig tillväxt av kvinnor i styrelserna. Fokus för företagsledare och opinionsbildare såväl som för journalister borde vara ”hur ökar vi antalet kvinnliga chefer” inte ”hur kan vi lagstifta oss till jämställdhet”.